Dykare Agabus bipustulatus

?
Agabus bipustulatus

Det finns många svarta vattenlevande skalbaggar som är ganska lika och det finns flera dykarskalbaggar som är väldigt lika. Av de ungefär 150 skalbaggar i familjen Dytiscidae som påträffats i Sverige hör ett 30-tal till släktet Agabus. Agabus-arterna är trubbigt ovala och oftast mörka (några är gulbruna), de har antenner som är längre än palperna och är, precis som de övriga dykarna, försedda med "simben": de simmar genom att använda sina fransförsedda bakben nästan som ett par åror.

Agabus bipustulatus är en svart centimeterlång dykare med rödbruna detaljer. Det vetenskapliga namnet syftar på de två röda runda fläckar som den normalt har uppe på huvet mellan ögonen (syns inte på de här bilderna).

Både som larver och som vuxna lever dykarna som rovdjur och sätter i sig andra vattenlevande småkryp.

Dykarna är anpassade för ett liv i vatten men nästan alla är också goda flygare. På översta bilden förbereder en Agabus bipustulatus take-off efter en kort mellanlandning (lurad och lockad av blänket från en ståltermos kanske). På bilden under förnyar en dykare sitt luftförråd genom att sticka upp bakkroppsspetsen över vattenytan och hämta in lite luft som den sedan förvarar under täckvingarna. Därefter kan den andas som vanligt en stund, syret transporteras in i kroppen via spirakler och trakéer.

MÅNGA iNSEKTER tillbringar sin larvtid i vatten men tar sig upp på land när de vuxit klart. Dit hör till exempel:

trollsländor

dagsländor

nattsländor

bäcksländor

I samma vattenhål som den lufthämtande dykaren på bilden ovan, i ett kanske 4 meter långt och som mest en knapp halvmeter brett traktorspår, huserar även ett gäng blåpudrade trollsländor av arten bred trollslända och en hel armada av skräddare.

ANDRA SMÅKRYP som lever i/på vatten även som fullbildade är bl.a. virvelbaggar, vattenbaggar och många skinnbaggar som till exempel:

den stavliknande vattenskorpionen

Vattenskorpionerna hämtar luft uppe vid ytan med hjälp av ett långt rör i bakändan.

Som alla skalbaggar genomgår dykarna en fullständig förvandling; de har en holometabol utveckling med stadierna ägg, larv, puppa och imago. En del dykarlarver är riktigt vildsinta figurer som man faktiskt kan möta på land. När larven är färdigvuxen tar den sig upp på stranden för att sedan gräva ner sig i någon fuktig håla och förpuppas. När den fullbildade skalbaggen kläckts återvänder den till vattnet.

Palper? Var sitter de?

insekternas allmänna morfologi.