 Fästing - Ixodes-foto och text. Allt material på entomologi.se skyddas av upphovsrättslagen. Inget material får användas utan tillstånd från innehavaren av upphovsrätten. Samtliga bilder är kraftigt förminskade & märkta. COPYRiGHT I Ljungström, ilj@flowsim.se Den här sidan hör hemma i ett ramsystem på adressen www.entomologi.se |
|
| Fästing - Ixodidae | |||||||||||
|
  Hårda fästingar 1 Ixodidae ca 10 arter i Sverige vanligaste art: Ixodes ricinus storlek: knapp mm (larv) -> dryg cm (fullmatad hona) Ögonlösa och hungriga sitter den vanliga fästingen i gräset och sniffar - med framfötterna! - efter något lämpligt bytesdjur. Passerar något som skapar vibrationer, känns varmt och luktar på rätt sätt - koldioxid, svett mm - greppar fästingen tag med sina små klor, kliver ombord och börjar leta upp något lämpligt ställe att borra in sin blodsugarsnabel på. Honan på bilden längst upp till vänster har definitivt insett att det döljer sig något ätligt bakom byxbenet i bakgrunden! Även fästinghonan på grässtrået visar tydligt sökbeteende med utsträckta, viftande framben. Den vuxne hannen, däremot, är inte intresserad av fler blodmål - han ligger på spaning efter en fullvuxen fästinghona att para sig med: flera fästingarter parar sig medan honan fortfarande sitter förankrad på någon värd och dricker blod. På egen hand anses de inte röra sig några längre sträckor, utan fästingens liv är en sorts lång väntan - huvudsakligen nere i markskiftet för att inte torka ut och då och då på spaning efter blodtransport lite högre upp i vegetationen - varvat med blodätarresor då den låter sig forslas omkring av allt från smågnagare, kräldjur och fåglar till rådjur och älgar och människor. Munnen hos en fästing av arten Ixodes ricinus är en hullingförsedd liten skapelse - en halv millimeter kort - som består av pariga chelicherer och en hypostoma. När mundelarna inte används ligger de skyddade mellan två framåtriktade pedipalper (längst fram på huvudet, syns på bilderna). Fästingen öppnar upp ett hål i huden och för ner sin blodsugaranordning som den dessutom tätar till och fäster med ett snabbt stelnande ämne: inget ska störa ätandet som kan ta lång tid - upp till ungefär två veckor hos den vuxna fästingen.  Här finns en superförstoring på en fästingmun (som i verkligheten är ungefär en halv millimeter lång)! (Länken öppnas i nytt fönster och bilden (Fig. 1 Ixodes ricinus) finns en bit ner på sidan.)En fästinghanne av den allmänna arten Ixodes ricinus dricker blod normalt två gånger under sitt liv, en hona tre gånger. Varje gång de druckit klart släpper de taget och faller ner på marken där de ömsar hud och där den vuxna honan efter sista blodmålet - nu med den tidigare röda "bakkroppen" uttämjd och centimeterlång, trind och gråbeige - lägger sina ägg. Om den fullmatade honan skriver A.E.Brehm i De ryggradslösa djurens lif (1888): "På 9 dagar uppnår en hona på en hund en längd af 11 mm. och blir så elastisk, att hon studsar som en gummiboll, om hon faller i golfvet." Fästingarnas - och många andra blodsugande småkryps - saliv innehåller ämnen som hindrar blodet från att koagulera: samtidigt som fästingen suger blod "spottar" den in saliv. Flera sådana ämnen från olika arter studeras i förhoppning att de ska kunna användas som blodproppslösande mediciner. En fästing som genom sitt bloddrickande fått i sig smittat blod kan föra smittan vidare till nästa värddjur. NATURLiGA FiENDER? Det finns i alla fall en och annan parasitstekel som använder fästingar som larvföda. |
||||||||||
|
ägg
larv med 6 ben larv med 8 ben fullbildad fästing Den vanliga fästingen - Ixodes ricinus - har två ungdomsstadier och kliver ut ur ägget som en på sin höjd millimeterliten sexbent larv. Fästingar kan leva länge, åtminstone upp till sex år. Hur lång tid fästingens utveckling tar beror på sådant som temperatur, luftfuktighet och - blodtillgång. Fästingar är aktiva redan vid så låga temperaturer som 4-5 grader, så man kan faktiskt råka ut för fästingar en solig tövinterdag. |
VATTENTÄTA ÄGG
De benförsedda fästingarna - larver och vuxna alltså- ser till att inte torka ut genom att krypa ner i fuktigare skikt om det blir för varmt och torrt på utkiksplatsen (i en del studier har man dock noterat att fästingarna varit som mest spaningsaktiva vid höga temperaturer) men när det gäller äggen måste fästingarna lösa problemet med uttorkningsrisken på annat sätt. Varje ägg som honan lägger behandlas innan det placeras på marken med ett organ som kallas "Genes organ" och som täcker ägget i ett vattentätt vaxlager. "NÄSOR" PÅ FRAMFÖTTERNA Fästingarterna i släktet Ixodes har inga ögon men "näsor" har de. Fast de sitter på framfötterna och kallas Hallers organ och det är med hjälp av dem (bland annat) som en törstig fästing kan avgöra om det som passerar inte allt för långt bort är någonting att satsa på. Även om de inte har ögon så har de ögonlösa fästingar man undersökt tydligen ljusreceptorer och synnerver i hjärnan. |
||||||||||
KORT OM VAR FÄSTiNGARNA HÖR HEMMA:
mer om fästingar fästingar/naturliga fiender fästingar/spirakler arter som påträffats i Sverige frågor om fästingar |
|||||||||||
Sidan gjordes av I Ljungström  Allt material på entomologi.se skyddas av upphovsrättslagen. Inget material får användas utan tillstånd från innehavaren av upphovsrätten. COPYRiGHT I Ljungström, ilj@flowsim.se Den här sidan hör hemma i ett ramsystem på adressen www.entomologi.se  |
|||||||||||
