Stavlik vattenskorpion
Ranatra linearis
denna bild copyright I Ljungström, ilj@flowsim.se
 
Ganska vanlig eller sällsynt? Uppgifterna varierar, men det händer hursomhelst att man kan få se den här "vandrande pinnen" långsamt komma skridande över någon häll i vattnet vid strandkanten.
 
Den rör sig långsamt - "en trög bottenform" kallas den av somliga - och använder bara fyra ben när den går; det främre benparet är ombildat till gripklor.
 
Vattenskorpionen
på bilden till vänster har just ömsat sin sista larvhud - därav den laxrosa färgen - och är fotograferad i akvarium.
Någon vandrande pinne (Phasmida) är det dock inte fråga om utan den stavlika vattenskorpionen - Ranatra linearis - räknas (tillsammans med bland annat skräddare och bärfis) till insektsordningen skinnbaggar - heteroptera och hör till dem som lever huvudsakligen i vatten.
 
Vattenskorpionen har skinnbaggarnas typiska vingar - läderartade med en tunn membrandel i ytterkanten (bild på skinnbaggevinge under introduktion) -, och stickande/sugande mundelar.
 
Vattenskorpionerna - det finns två arter Nepidae i Sverige - andas genom ett långt andningsrör (bild längre ner) som utgår från bakkroppens spets och som de då och då sticker upp i vattenytan för att hämta luft.
 
denna bild copyright I Ljungström, ilj@flowsim.se
Vattenskorpioner är rovdjur; de fångar bytet med de ombildade frambenen, spetsar det på sugsnabeln och precis som övriga skinnbaggar suger de sedan i sig födan. De äter - glupskt! - andra insekter som trollsländelarver, buksimmare mm.
 
Andningsröret består av två halvor som hålls ihop så att det bildar ett rör.
 
denna bild copyright I Ljungström, ilj@flowsim.se
denna bild copyright I Ljungström, ilj@flowsim.se
Som alla skinnbaggar har den stavlika vattenskorpionen
en hemimetabol utveckling med stadierna ägg, larv och imago.
 
Äggen läggs i vattenväxter och är försedda med två långa trådar.
 
Larven ser ut ungefär som den fullbildade insekten (imagon) men saknar de långa vingarna. Larven på bilden till vänster har börjat förbereda sin sista hudömsning och är betydligt rödare än normalt. I larvens korta vingsäckar ligger den fullbildade vattenskorpionens långa vingar.
 
Fyra timmar senare har huden på ovansidan av thorax och huvud börjat spricka upp (bilden ovan).
Vattenskorpioner övervintrar som fullvuxna på sjöbotten.
Ungefär en timme efter att huden börjat spricka upp har vattenskorpionen lyckats dra ut alla ben och spröt ur den gamla larvhuden. Vingarna når nu nästan ända till bakkroppens spets och snart kan den här vattenskorpionen ta sig en flygtur. Under framvingarna finns ett par smala, genomskinliga bakvingar.
 

 
denna bild copyright I Ljungström, ilj@flowsim.se
Den stavlika vattenskorpionen är som fullvuxen ungefär 4 cm lång (om man räknar bort andningsrör och framben).
 

 
 
ORDNiNGSKiNNBAGGAR Heteroptera
ÖVERFAMiLJ  VATTENSKiNNBAGGAR  Hydrocorisae
FAMiLJ   VATTENSKORPiONER   Nepidae
ART    STAVLiKNANDE VATTENSKORPiON    Ranatra linearis

 
 
 
 
ANDRA SKiNNBAGGAR som håller till i/på vatten:
skräddare
 
 
ANDRA SKiNNBAGGAR (SOM HÅLLER TiLL PÅ LAND)
--> bärfisar Pentatomoidea
  --> vanlig bärfis
  --> Dolycoris baccarum
  --> grönt stinkfly
  --> Palomena prasina
  --> Chlorochroa pinicola
  --> Chlorochroa juniperina
  --> rödbent stinkfly
  --> Pentatoma rufipes
  --> Picromerus bidens
  --> Troilus luridus
  --> Rhacognathus punctatus
  --> Neottiglossa pusilla
  --> Zicrona caerulea
  --> rapssugare
  --> Eurydema oleracea
 
taggbärfisar
  --> Acanthosoma haemorrhoidale
  --> Cyphostethus tristriatus
  --> Elasmucha grisea
  --> Elasmucha fieberi
 
[mest aktuell som innehållsförteckning är menyn i ramen till vänster]
 
allmänt om insekter
hemimetabol utveckling
insekternas allmänna morfologi