Harkrankar - Tipuloidea |
||||||||||||||||
| ||||||||||||||||
|
Harkrankar är myggor men inte alltid de "stora myggor" man kanske främst tänker på. Bland de cirka 350 arter som påträffats i Sverige finns arter som är små som stickmyggor och andra som är riktigt stora med ett vingspann på drygt 6 cm. Ännu större harkrankar finns det i tropikerna där majoriteten av världens långt över 10 000 kända harkranksarter håller till. Stora eller små, alla har de, till skillnad från övriga myggor, en v-formad skåra på mellankroppens ovansida och ett karakteristiskt vingribbnät med bl.a. ett diskfält i vingens yttre hälft. Små detaljer i ribbnätet skiljer sig åt mellan de olika (i Sverige fyra) familjerna. (Andra myggfamiljer, särskilt vintermyggor, har liknande ribbnät.) Vinglösa arter förekommer men normalt har harkrankar, som hör till ordningen tvåvingar (diptera) och underordningen myggor (nematocera), två ganska långa, smala vingar som hos en del arter har ett karakteristiskt fläckmönster; bakvingarna är, som hos alla tvåvingar, ombildade till halterer (bild på halterer finns på sidan om tvåvingar). Bakkroppen är långsmal och slutar hos honorna i en spetsig äggläggare. Benen är långa och lossnar lätt: hellre offra ett ben än bli uppäten! Samma form av självstympning - autotomi - förekommer hos andra småkryp som till exempel de långbenta lockespindlarna. På huvudet - "långnosat" hos en del arter (bild högst upp) - har harkrankar två fasettögon men inga punktögon. Antennerna består av ett varierande antal segment och det gör också de ofta långa och nedåtriktade maxillärpalperna. Många arter är beige, grå och bruna men några försöker - anses det - se lite farliga ut genom att imitera getingarnas mer alarmerande färger (bild längre ner). |
||||||||||||||||
Harkrankar har mycket långa ben som lätt lossnar uppe vid lårringen.
Harkrankarna kan på så sätt lätt göra sig av med ett ben eller två för att komma undan. Samma passiva försvarsåtgärd används av bl.a. lockespindlarna - långbenta småkryp som gärna tar sig inomhus även de.
|
Som alla tvåvingar har harkrankar en
holometabol utveckling med stadierna ägg, larv, puppa och imago. Äggen läggs i fuktig mark eller vatten; honan flyger runt på något lämpligt ställe och placerar ut dem genom att här och var stöta ner sin spetsiga bakkropp (bild på äggläggande hona längre ner). Larvtiden tillbringar en del harkrankar i vatten där somliga arter lever som rovdjur. Andra arters larver lever av växtdelar i marken. Harkrankar är huvudsakligen saprofager och äter mest multnande material men några arter kan uppträda som skadedjur då de ger sig på växtrötter. Harkrankar lever inte särskilt länge som fullbildade och äter under den perioden lite eller ingenting alls.
 Harkrankshonor. |
|||||||||||||||
|
||||||||||||||||
 Harkrankar i parning. Hannen till vänster och en del av honans bakkropp till höger. Hannens bakkropp är vriden 180 grader så att ryggsidans ljusa plåtar vid bakkroppens spets befinner sig på undersidan. Hannens vänstra halter skymtar under vingen. |
|
|||||||||||||||
  |
Harkrankar dras till ljus och kommer gärna inomhus. De är helt ofarliga. Det enda "försvar" harkrankar har är passivt: de kan lätt göra sig av med ett ben eller två om de fastnar någonstans. De bits inte och de sticks inte.
Alla harkrankar är inte bruna, beige eller grå. En del arter har lagt sig till med mer iögonenfallande stekelfärger. Det anses vara ett exempel på mimikry eller tricket att se farlig och/eller oätlig ut genom att imitera någon som verkligen är det. Vid vila håller vissa arter sina vingar utsträckta åt sidorna medan andra håller dem platt lagda över kroppen som honan på bilden till vänster. |
|||||||||||||||
|
En harkrankshona som lägger ägg i den fuktiga marken vid en bäck. En del arter lägger sina ägg i vatten. |
|
|||||||||||||||
(mest aktuell som innehållsförteckning är menyn till vänster) storharkrankar  kärrharkrank fjärilsmyggor hårmyggor fjädermyggorstickmyggor myggbett stickmyggor/Culicinae svidknott tvåvingar - introduktion myggor - familjer i Sverige holometabol utveckling allmänt om insekter var har de lårringar och palper? allmän morfologi (gräshoppa) |
||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||